Ordförandens årskommentar

Ordförandens årskommentar 2018

Bästa aktieägare,

Jag har under senare tid fått tillfälle att fundera över och debattera klyftor i samhället. Ämnet är intressant och komplext och är relevant för oss som agerar på aktiemarknaden men låter sig inte lätt analyseras i politiska ”oneliners”. Det kan vara viktigt att konstatera att ett samhälle helt utan samhällsklyftor inte är önskvärt. Samma lön för olika arbete skulle innebära att hårt arbete och studier inte lönar sig. Ett annat exempel är att om alla höginkomsttagare skulle lämna landet så skulle klyftorna minska drastiskt, men alla som bor kvar skulle få det sämre då både BNP-utveckling och skatteintäkter skulle falla.

 

Om vi konstaterar att vissa klyftor är nödvändiga, när blir då klyftorna ett problem? Problemet uppstår när de som befinner sig längst ner i inkomstpyramiden känner att de inte har en möjlighet att med egna ansträngningar ta sig in på bostads- eller arbetsmarknaden. Att svenskar har en tradition av att vara lite avundsjuka på de som lyckas (i folkmun kallat jante) tänkte jag lämna därhän, avundsjuka och missunnsamhet är inte samhällsfarligt, bara lite tråkigt. Ökande klyftor kan uppstå på flera sätt, antingen genom ökade inkomst- eller förmögenhetsklyftor eller genom en kombination.

En förenklad analys av inkomstklyftorna är att titta på arbetslösheten. Genomsnittet i Sverige är drygt 6 procent. Utbildningen ser ut att vara en avgörande faktor. För de som avslutat gymnasiet eller postgymnasiala studier är arbetslösheten 4–5 procent, men för de som endast har förgymnasial utbildning är den hela 20 procent. Utbildning är således en tydlig bidragsgivare till välstånd, vilket speciellt gäller för en öppen ekonomi som Sveriges där 50 procent av allt vi producerar går på konkurrensutsatt export. När marknader öppnas upp så uppstår ett konkurrenstryck när miljontals människor i fattigare länder är beredda att producera varor och tjänster till en kostnad som vida understiger den som är möjlig med svenska löner. För att kunna hävda sig i denna konkurrens måste kunskapsinnehållet i de produkter vi skapar öka, och lokala tjänster måste skapas.

Utbildning blir nyckeln. Sveriges politiker har tyvärr tappat bollen i den här frågan och bär ett stort ansvar för att dagens skola brister i kvalitet. Genom ideliga experiment på tvärs med vetenskapliga rön så bär man indirekt ett stort ansvar för ökade samhällsklyftor ur denna aspekt. För den som inte kan eller vill studera erbjuder främst den inhemska tjänstesektorn möjligheter till arbete. Även här bär politikerna ett ansvar för att göra det enklare att anställa inom dessa sektorer, och ett slut på att se ner på dessa yrken från politiskt håll vore önskvärt. Att kalla yrkesarbetande personer för ”pigor” är lågt.

Slutligen har klyftorna ökat genom att det kommit många flyktingar till Sverige. När det tillkommer en mängd personer som inte kan språket, har bristande utbildning och yrkeserfarenhet och få eller inga tillgångar så är det inte konstigt att inkomstgapet ökar. Det är ett politiskt val att göra detta, och det vore snyggt om politiker kunde tillstå att de medvetet ökat samhällsklyftorna i stället för att beklaga sig över detta. I stället borde de göra allt för att integrera dessa människor i det svenska samhället. Det slutliga misslyckandet är när kriminalitet är ett rationellt val!

Om det är ganska enkla samband som leder till ökade inkomstklyftor så är det något mer komplexa skeenden som skapar ökade förmögenheter och inkomster för de som redan är höginkomsttagare. De två huvudsakliga sätten detta kan ske på i Sverige är genom att en existerande förmögenhet ökar ytterligare i värde och genom entreprenörskap. I Sverige är det ovanligt att man lyckas bli mycket förmögen på lönearbete, de svenskar med en synnerligen hög löneinkomst är få och skatterna är mycket höga. Endast 78 000 personer hade en inkomst över 1 Mkr år 2017, och merparten av dessa betalar närmare hälften av sin inkomst i skatt.

Om vi går vidare till förmögenheter så är det främst vårt boende och sparandet i aktier som betyder något. De senaste dryga 10 åren från föregående konjunkturtopp i mitten 2007 till slutet 2018 har varumarknaderna haft nästan stillastående priser medan prisuppgångarna på aktie- och bostadsmarknaderna varit desto större. Bopriserna (Valueguard) och aktier (SIX30 Return) har ökat med 60 procent respektive 65 procent (SIX30 Return).

Att boendepriserna har ökat som de gjort beror främst på den kraftigt ökade kreditgivningen till hushållen. Detta i sin tur är en följd av de extremt låga realräntorna. Genom olika åtgärder har man försökt hejda utvecklingen av bopriserna men den innebär i princip att unga är utestängda från bomarknaden såvida de inte vill ta på sig mycket stora lån. Ett exempel på när klyftorna kan bli destabiliserande.

 

Riksbankens historiska räntesänkningar har resulterat i att reporäntan sedan 2015 varit negativ, trots högkonjunktur. Negativ ränta innebär att man får betala för att spara pengar, vilket är en absurditet. Detta penningpolitiska experiment har medfört att tillgångar söker sig till andra tillgångsslag för att söka avkastning vilket pressat upp börserna, och har gjort det extremt billigt att låna pengar vilket ökat priserna på bostäder. Denna förmögenhetsökning är riksbanksdriven. Riksbanken får sitt uppdrag från Riksdagen, som har satt som mål att Riksbanken skall jaga en i en global värld flyktig och synnerligen svårmätbar inflation. Före 2017 så medförde exempelvis en räntesänkning att inflationen enligt måttet föll ytterligare då lägre ränta gav lägre boendekostnad. Denna del av förmögenhetsökningen är således till syvende och sist driven av politiker via Riksbankens uppdrag. Förmögenhetsökningen sker på pappret utan att värde skapas. Däremot ökar konsumtionen då hushållen känner sig förmögna. När räntor och konjunktur vänder så är det inte omöjligt att de senaste årens uppgångar utraderas, särskilt som hushållens belåning befinner sig på en hög nivå. Aktiemarknaden har som sagts även den gynnats av de låga räntorna och av den kraftigt försvagade kronan. Till skillnad från bomarknaden är det en internationellt konkurrensutsatt marknad både vad gäller marknaden i sig och för de noterade bolagen. Ett exempel på aktiemarknadens utsatthet för konjunktursvängningar var nedgången med 50 procent från mitten 2007 till mitten 2008.

Det andra sättet att öka förmögenheten är genom entreprenörskap, brett definierat som alla som grundar eller utvecklar företag. Det finns egentligen bara tre sätt att långsiktigt tjäna pengar som entreprenör: att erbjuda bättre kvalitet till samma pris, att erbjuda samma kvalitet till lägre pris eller att skapa något helt nytt. Alla dessa är till gagn för såväl köpare som säljare som samhället i stort. Till exempel har familjen Persson via H&M givit dig och mig möjligheten att till ett bra pris klä oss snyggt, Ingvar Kamprads IKEA har möblerat folkhemmet mycket prisvärt och Daniel Eks Spotify har revolutionerat musikindustrin genom att göra det lätt och billigt att få tillgång till hela världens musik. Samtliga dessa företag drivs av starka entreprenörer. De har inte gjort detta som en altruistisk gärning, de har alla blivit hisnande förmögna på att ge oss allt detta. Men det intressanta är att alla har tjänat på det, du, jag, bolagets ägare och samhället. Förutom tillgången till nya, bättre eller billigare produkter så har dessa bolag skapat hundratusentals arbetstillfällen, och samtliga dessa anställda erhåller en lön att leva på och betalar skatt till staten. Entreprenörskap är motorn i ekonomin, och det som till syvende och sist skapar välståndet i ett land. Att begränsa entreprenörers möjlighet att skapa sig en förmögenhet är sannolikt det mest destruktiva en regering kan ägna sig åt.

Slutledningen blir att politikerna bär huvudansvaret för de ökade samhällsklyftorna, direkt genom utbildnings och näringspolitik, och indirekt genom riksbanksmandatet. Entreprenörskapet skapar välståndet i ett land och skall värnas och premieras.

 

Hur hänger då allt detta ihop med Creades? Genom entreprenörskapet. Creades mål att identifiera företag med potential och hjälpa dessa att bli bättre, såväl genom att bidra med kapital som genom nätverk och kunskap. Om man gör detta lyckat så kan det leda till stora vinster, vilket visas av bland annat våra investeringar i Avanza, Klarna, Tink och Acne Studios. Och det som är än mer glädjande är att dessa vinster inte kommer på bekostnad av samhället, utan som dess stöd.


Sven Hagströmer
Ordförande